Nya Turkiet

Turkiet genomled 2001 en av de svåraste ekonomiska kriserna i landets historia. Samma år grundade Recep Tayyip Erdogan AK-partiet, på svenska Rättvise- och utvecklingspartiet. 2002 vann partiet valet och har lyckats att behålla makten sedan dess. Men under 2013 var partiet och dess ledare rejält i gungning. Det började med vårens demonstrationer, som tog sin början i Gezi park i Istanbul men som snabbt spred sig till resten av landet. Missnöjet tog ytterligare fart under hösten då partiet fick en korruptionsskandal på halsen. Parallellt med detta försvagades den turkiska liran med drygt 20 % mot euron och dollarn, samtidigt som statslåneräntan dubblades från 5 till över 10 %. Många var övertygade att Erdogans 10 år vid makten var till ända. 2014 skulle bli ett ödesår för landet med både lokal- och presidentval. Men oj vad fel många hade!

Nyss hemkommen från Turkiet måste jag erkänna att jag är smått exalterad över framtiden. Detta trots att tillväxten i år ligger på, ur ett turkiskt perspektiv, svaga 3 % och de är grannar med ISIS konflikten. I Turkiet fick jag chansen att träffa 15 företagsledare från vitt spridda branscher, två professorer i nationalekonomi och statsvetenskap samt en företrädare från centralbanken.

Låt oss ta det från början. I lokalvalen i mars i år visade Erdogan och hans AK-parti, att de trots all turbulens har ett orubbat förtroende hos en stor del av befolkningen. I augusti var det dags för presidentval och för första gången skulle folket välja sin president. Premiärminister Erdogan vann valet och valdes till president. Det saknas inte kritiker mot Erdogan och hans parti, men oppositionen är svag och turkarna har fått det väsentligt bättre sedan partiet vann valet 2002. Nästa år är det allmänna val och frågan tycks inte vara om AK-partiet kommer att vinna, utan med hur mycket? Fram till dess lär det vara relativt lugnt på den politiska scenen. Många menar att landet har inlett en ny era. Den sk. Erdogan-Davutoglu eran (Davutoglu är ny premiärminister) som har potential att hålla i sig ända till 2019. Hur framtiden kommer att bli vågar jag inte sia om, men politisk stabilitet är i varje fall något kapitalmarknaderna brukar uppskatta, givet att politiken är någorlunda marknadsvänlig.

Den politiska krisen innebar som sagt att valutan försvagades, vilket resulterat i att de varor som landet importerade blev dyrare och ledde till ökad inflation. Oljepriser över 100 dollar innebär också en stor press på landets redan höga underskott i bytesbalans vilket pressade valutan ytterligare. Ovanpå detta var det torka under 2013 vilket fått matpriserna att stiga kraftigt i år. Allt detta ser nu ut att vända till landets fördel, när vi ödmjukt försöker förstå vad 2015 har ett erbjuda. Viktigast av allt är oljeprisets svaga utveckling. Sedan i somras har priset på olja fallit med nästan 30 % (i turkiska Lira). Energiimporten utgör en fjärdedel av landets totala import. Det är goda nyheter för Turkiet, som med sina 76 miljoner invånare importerar all olja och gas för produktion av drivmedel och elektricitet. Detta sammantaget gör att inflationen har potential att sjunka från dagens drygt 9 % till 6-7 %. Marknadsräntorna har redan börjat anpassa sig och kommer fortsätta att göra det om vi får rätt. Om priset på olja ligger kvar kring nuvarande nivå så kan underskottet i bytesbalansen, allt annat lika, nå 4-5% av BNP. Detta i kombination med en stabil valuta kommer ge centralbanken råg i ryggen att föra en mer duvaktig politik. Kort sagt, det mesta pekar i rätt riktning vilket borde få en positiv inverkan på både tillväxt och investeringsklimat.

Kritikerna lyfter ofta fram landets svaga finansiering vilket kan bli en prövning den dagen FED, den amerikanska centralbanken, inleder sina räntehöjningar. Allt annat lika är det negativt för Turkiet med allmänt stigande räntor i omvärlden. Men riskerna överskattas menar många. Landets statsskuld ligger idag på låga 34 % av BNP. Mindre än hälften av skulden är till utlandet, samtidigt som man har lyckats fördubbla den genomsnittliga löptiden från 3 till 6 år sedan 2009. Under 2010-2013 så finansierades stora delar av bytesbalansunderskottet av kortsiktiga pengar. I takt med att bytesbalansen har förbättrats i år har den typen av finansiering nästan helt försvunnit. En annan riskfaktor är skulden på 180 miljarder dollar som turkiska företag sitter på. Stora delar av valutarisken är naturligt skyddad genom exportintäkter och förutsättningarna för en stabil valuta är som sagt goda. Att prata om stabila kapitalmarknaderna i Turkiet ger kanske inte rätt bild. Landet är och förblir en dynamisk utvecklingsmarknad, med allt vad det innebär i form av svagheter och styrkor. Men med risker kommer oftast potential och för tillfället ser vi större anledning att ta fasta på det senare.


Av Jonas Dahlqvist förvaltare av Gustavia Balkan

Tillbaka