Nobelpriset 2014

Nobelpriset i fysiologi eller medicin utdelas med den ena hälften till John O’Keefe. Den andra delen tilldelas gemensamt det norska paret May-Britt Moser och Edvard I. Moser. Priset utdelas för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan.

Redan 1971 upptäckte John O’Keefe att vissa celler i en råttas hjärna, närmare bestämt i en region som kallas hippocampus, aktiverades när den befann sig på ett ställe i ett rum. När råttan istället befann sig på en annan plats i rummet aktiverades andra celler. O’Keefe visade att cellerna i hippocampus skapar en inre karta av rummet. Vid sidan om detta system lagras i hippocampus händelseminnen kopplade till olika platser. Detta gör att vi genom att tänka på en plats kan komma åt andra händelser kopplade till just den platsen.

År 2005 upptäckte May-Britt och Edvard Moser en ny typ av nervceller "rutnätsceller" (grid cells). Dessa celler skapar ett koordinatsystem för positionsbestämning. Man skulle i ett vardagligt tal kunna kalla systemet för hjärnans inbyggda gps. Positionsangivelserna lagras i form av hexagonala mönster i en del av hjärnbarken (entorinala kortex). Cellerna kan bygga upp en stor mängd kartor som är sammanlänkade med varandra.

Det är alltså platscellerna i hippocampus och rutnätscellerna i hjärnbarken som tillsammans bidrar till vårt lokalsinne, vår förmåga att minnas platser och vår rumsliga uppfattning av tillvaron (riktning och avstånd).

I ett större perspektiv är Nobelpristagarnas upptäckter viktiga för att förstå hur nervceller arbetar tillsammans för att ta in, lagra och använda information s.k. kognitiva funktioner. Dessutom öppnar det upp möjligheter för att studera andra kognitiva processer som att minnas, tänka och planera. Många forskare tror att lokalsinnet utvecklades tidigt i evolutionen och att de andra kognitiva funktionerna ligger som lager ovanpå på denna funktion.


Med dr Fredrik Gilstring och förvaltare av Gustavia Ny Teknik

Tillbaka