En inblick i en oljenations vardag

Kashagan, ett av världens största oljefynd i modern tid, har länge stått som symbol för Kazakstans framväxt som oljenation. Kashagan har emellertid lika länge kantats av dyra förseningar och gör så fortfarande (mer om det längre ner).

Hur föragliga och kostsamma dessa förseningar än är, så har Kazakstan hittills lyckats överbrygga det tänkta tillskottet från Kashagan med ökad produktion från andra oljefält. Vi tror att man har goda förutsättningar att fortsätta göra det intill Kashagan står färdigt att börja producera.

Kazakstans största oljefält är Tengiz. Konsortiet som driver produktionen heter TengizChevronOil (TCO). Det leds som namnet antyder av amerikanska Chevron som äger 50 %. Andra delägare i konsortiet är amerikanska Exxon Mobile (25 %), kazakstans nationella oljebolag NC KMG (20 %) och ryska Lukoil (5 %). Tengiz står ensamt för ungefär en tredjedel av Kazakstans samlade oljeproduktion. Vid sidan av Tengiz finns betydande fält även i Karachaganak. Även det konsortiet (KPO) leds av en grupp internationella oljebolag – brittiska BG Group och italienska ENI (29,25 % vardera), Chevron (18 %), Lukoil (13,5 %) och NC KMG (10 %). Både Tengiz och Karachaganak har stora expansionsplaner och förhandlingar förs med de kazakstanska myndigheterna om villkoren för utvidgningen av fälten. En avsiktsförklaring (MoU) är redan undertecknad men detaljerna återstår.

Kazakstan har alltid insett vikten av goda relationer med omvärlden och inte minst av gynnsamma förutsättningar för utländska företag att investera och vara verksamma i landet. Kazakstan behöver utländska direktinvesteringar för att möjliggöra utvinningen av dess enormt rika naturtillgångar. Antalet inblandade oljebolag och de svindlande utvecklingskostnaderna (uppskattningsvis 40 miljarder dollar bara för den nu förestående utvidgningen av Tengiz) understryker det beroendet. Vi är övertygade om att samförstånd mellan konsortierna och myndigheterna kommer nås och att utvidgningen av Tengiz och Karachaganak kommer att kunna överbrygga förseningen av Kashagan. Dessutom kommer investeringarna att vara en mycket betydande drivkraft för hela den kazakstanska ekonomin.

Betydelsen av Kashagan, och allvaret i de återkommande förseningarna, ska emellertid inte underskattas. Det är Kashagan som ska driva Kazakstans oljeproduktion vidare i ett ännu längre perspektiv. Kashagan uppskattas rymma mer än 10 miljarder utvinningsbara reserver (oljeekvivalenter) och var ursprungligen tänkt att börja producera olja 2005. Efter år av förseningar inleddes produktionen 2013, men redan tidigare i år avbröts den efter att läckor i pipelinenätverket upptäckts.

Kashagan börjar räknas till ett av världens dyraste oljeprojekt. Mer än 40 miljarder dollar har hittills investerats i projektet och ännu mycket mer (enligt vissa uppgifter 100 miljarder dollar) kommer att behövas investeras för att nå full kapacitet i framtiden (fas 3). Men vad vi först väntar på är att Kashagan ska gå in i fas 1. Enligt konsortiet North Caspian Operating Company (NCOC), som leder projektet, måste närmare 200 km av pipline för olja och gas bytas ut innan produktionen kan återupptas. Någon kommersiell produktion beräknas inte kunna ske förrän tidigast 2016.

De kostsamma förseningarna är förstås ett stort bakslag för alla inblandade i projektet. Kostnaderna delas emellertid av medlemmarna i konsortiet – i Kashagans fall av det nationella kazakstanska oljebolaget NC KMG (med en ägarandel av 16,87 %), av ENI, nederländska Royal Dutch Shell, Exxon Mobile och franska Total (alla med en andel av 16,8 % vardera), samt av kinesiska CNPC och japanska Inpex (båda med c:a 8 % vardera).

Det kan avslutningsvis vara värt att tillägga att fonden Kazakstan och Centralasien inte äger några aktier i bolagen verksamma i de omtalade projekten. Fonden har ett innehav i KMG EP (dotterbolag till NC KMG) men det oljebolaget äger och driver helt andra fält i Kazakstan. Fonden sprider istället sina investeringar över olika bolag inom olika branscher över hela regionen. De utländska direktinvesteringarna, inte bara i oljesektorn, har bidragit till en enastående tillväxt för landet. Kazakstan bedöms av den internationella valutafonden, IMF, växa med 4,6 % under innevarande år. Myndigheternas officiella bedömning är i jämförelse 4,3 % i år och 4,8 % nästa år – om den lyckas med det beror emellertid mer på världsmarknadspriset för olja och de globala konjunkturutsikterna än på enskilda oljeprojekt – hur stora de än må vara.



av Jens Alverö förvaltare av Gustavia Kazakstan och Centralasien

Tillbaka